tisdag 20 oktober 2009

Utveckling

På sista sidan i "Lärare av i morgon" av Carlgren och Marton sammanfattar de boken med att lärare av i morgon kommer ha "bättre kläm på inte bara vad det innebär att lära sig olika saker, utan också hur människor som förstår och respekterar varandra formas".

Jag kan inte annat än hålla med för att utvecklingen går ständigt framåt, inte bara inom läraryrket utan inom allting omkring oss. Så hur skulle det inte kunna utvecklas?

Fundering inför reflektion 3

Läser nu återigen "Lärare av i morgon" av Carlgren och Marton. Det är inte direkt en rolig bok överlag och just den sista delen jag läser nu är jag glad över att jag förhoppingsvis inte kommer behöva läsa igen...
I slutet av boken tar de upp problemet med vad det är som gör en skicklig lärare och de verkar väldigt negativt inställda till lärare utan utbildning. Jag själv är inte alls lika negativ till detta. I dagens samhälle lägger vi alldeles för stor vikt på en persons utbildning än på personens egentliga kompetens. Vad är det som säger att man är en bra lärare bara för att man har läst till det?
Jag anser att i alla fall förskole-, förskoleklass- och till och med grundskolelärare inte alls behöver ha haft en lång utbildning bakom sig för att vara kompetenta till att göra sitt jobb. Betyder erfarenhet ingentig längre?
Är det inte viktigare att en person verkligen upplevt något istället för att bara läst om det? Jag tycker det är fel när man avskedar folk som i flera år har gjort ett utmärkt arbete bara för att den inte har någon utbildning. I många fall är det säkert bäst att ha en utbildning bakom sig men jag tycker att det är viktigt att man också kollar på personligheten och inte bara på ett papper med betyg.

tisdag 29 september 2009

Andra funderingen!

Jodå nu såhär fem minuter senare sitter jag fortfarande och läser "lärare av i morgon" av Carlgren och Marton och har nu kommit fram till min andra fundering kring del II. I femte kapitlet tar Carlgren och Marton upp problemet med eget arbete, hur det gör att eleverna hamnar på olika ställen och att undervisningen försvåras.
Eget arbete är något åtminstone jag hade under hela min skoltid fram till gymnasiet då det gick över till eget ansvarstagande. Men om jag ska tänka tillbaka lite på dessa eget arbete lektioner vi hade under mina tidigare skolår kan jag minnas att det inte var ofta som många utav oss var på samma ställen i våra arbeten. Medan en person hade hunnit jobba ur fem matteböcker men inte ens börjat med engelskahäftet än kunde en annan ha gjort klart engelskahäftet men knappt jobbat ur en mattebok.

Jag tror inte jag tänkte på det då men nu i efterhand förstår jag att detta måste ha skapat problem hos lärarna. Hur skulle de kunna hålla i en genomgång i matte när alla elever kommit olika långt? Skulle de hoppa över genomgången för att några redan klarat av det stadiet utan hjälp eller skulle de ha genomgången och därmed hämma de som redan gjort klart den delen? Såklart kan man ju inte hoppa över en genomgång eftersom vissa fortfarande behöver den, men vad gör man med de som redan kan allt om den delen? Ska man låta de fortsätta jobba med eget arbete och då låta dem komma ännu längre medans de andra halkar efter?
Svårt situation enligt mig, och jag tycker det ska bli spännande att gå ut på VFU nästa vecka och se hur de lärarna jag kommer va med hanterar det.

Första funderingen!

Sitter nu, en trevlig tisdagskväll som denna och läser "lärare av i morgon" av Carlgren och Marton. Är fruktansvärt trött efter en hektisk dag men ska försöka reflektera lite över en del jag läst.
I början av del II diskuterar de folkpartiets syn på läxor under år 1998. Fp tycker att det sk va mer läxor men Carlgren och Maton håller inte med. Helt rätt tycker jag eftersom det är inte antal läxor som bestämmer hur mycket vi lär oss utan kvaliteten på dem. Att få en uppgift där man får tänka till själv och formulera sig utefter sina egna reflektioner är mycket mer givande än att få tio stycken som man gör bara för att man måste.
Jag tycker detta har varit ett stort problem under alla mina skolår. Lärarna fokuserar mer på att de känner att de måste ge ut läxor varje vecka, snarare än vad de ger oss för några. Jag tycker nog att det är dags att dagens lärare funderar lite mer över kvaliteten på läxorna istället på kvantiteten, vi alla kommer få ut så mycket mer av det. Eleverna får mindre onödigt arbete att göra och lärarna slipper rätta extrema antal läxor varje vecka.

Med det här menar jag absolut inte att man ska upphöra med läxor utan jag tycker bara att man ska tänka till över vad det är man väljer att ens elever ska göra med sin tid.